ayan warsame

Om jag någonsin sårat dig vill jag att du ska veta att jag älskar dig.

Jag har skaffat mig en sidekick blogg.. denna blir kvar för den som är intresserad av att läsa. Men i fortsättningen skriver jag här - http://ayanwarsame.tumblr.com/

Han slog hårt med näven i bordet , jag vågade inte se honom i ögonen. Sen grät han och jag satt stum i den längsta minuten av mitt liv. Nu går han hem igen och grubblar på vad han gör i min famn på onsdagar när jag knappt ser honom annars. Han sa att det gör ont i honom att aldrig veta, Jag förstod aldrig hur han menade.

Konsten att aldrig älska.

Efter att du kollat på mig en längre stund fortsatte du bara att gå. I nästan exakt samma stund satte jag mig ner på knä, jag vet inte riktigt varför. Du vände dig om och stod och såg på mig. Det var bland det vackraste jag sett. Dina mörka ögon som inte avslöjade allt för mycket stirrade rakt in i mig och jag föll inombords. Du böjer dig ner och lägger din hand på min kind, jag minns en svag doft av smultron. Försöker att kyssa dig men du ryggar tillbaka, en våg av skam sköljer sig över mig och mitt hjärta slår snabbare av nervositet. Plötsligt så reser du dig upp och sträcker ut dina långa fingrar mot mig. Jag törs knappt se dig i ögonen, men du håller om min hand så hårt. Så när du frågar mig om jag litar på dig, behöver jag knappt tänka. Vi såg över det öppna vattnet och jag kände hur vinden flätade sig genom mitt hår. Just i den där stunden så visste jag exakt vad lycka var. Mina lungor fylldes av så mycket luft som de orkade och jag skrek, tiden stannade när vi båda hoppade från klippan. Jag minns att du grät när du pressade mig djupare ner under ytan. Jag har aldrig känt mig så älskad som när mina lungor fylldes av vatten för sista gången.

Det börjar i mitt bröst, mina kinder drar sig åt sidorna och blottar mina skeva tänder. Blundar hårt och andas djupt, så plötsligt, helt oväntat står du där som du gjort hela tiden! Ett helt annat rus än vad jag är van vid slår i mitt hjärta. Hur kan jag låta detta passera? de vore idiotiskt. Så jag tar ett till andetag, ber dig blunda och lutar mig mot dig.. i det ögonblicket förändrades allt. /a.warsame

Varför gör jag alltid fel? min mening är inte att skrämma dig, snarare tvärt om. Men jag är rädd, rädd att förlora det jag vill ha. Du är finast av alla, för dig skulle jag offra allt, för du ser mig. /a.warsame

De som hände mig är en bagatell, mitt liv är baserat på ditt. Mår du bra är jag okej.. Det har aldrig varit några problem! Jag flyr för att jag måste. /a.Warsame

Det finns en tjej, en kvinna och vän. Hon är det vackraste jag har sett. Hennes ögon är blåa, bruna och gröna. Hennes hår är långt, kort, krulligt och rakt. Jag känner mig inte hel utan henne. Hon har jag delat mina största hemligheter med, och hon har jag bedragit. Vi träffas inte så ofta, men ändå varje dag. Hennes skratt gör mig lycklig, och hennes tårar är mina tårar. Den dagen det slog mig att du va min, så brydde jag mig inte om något annat. För vi kan få tiden att försvinna, tankarna att eka. Som när vi spelade piano fast ingen egentligen kunde. Får den bästa känslan när jag minns den sommarn, då vi lät värmen förändra oss. Med dig är jag alltid säker, alltid välkommen. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, längtar efter dig. För vartenda minne du gett mig, vartenda skratt vi har delat, har gjort mig till den jag är idag. Du har förändrat mitt liv genom att vara du, även om jag känt dig i 3 sekunder eller i 19 år.

Jag vill inte vara den, hon som bryr sig om folk som aldrig gett något. Den som alltid ser efter andras behov. Jag behöver inte det. Jag lever hellre mitt liv ensam än att leva under någon annans.....

har slutat med de jag aldrig borde börjat med.